bulb_1270x340

Berg

Grundvattenytan definieras som den nivå under vilken alla porer och sprickor är helt fyllda med vatten. Av olika orsaker kan den ligga på olika djup under markytan. Är den grundvattenförande bildningen täckt av täta lager, t ex lera eller berg, kan man behöva borra djupt innan man når det vattenförande lagret eller sprickan. Grundvattnet står där oftast under sådant tryck att det stiger till någon eller några meter under markytan. Ibland kan det t.o.m. flöda över brunnen, s.k. artesiskt vatten. Detta vatten måste ledas av. Energibrunnens topplock kan vara försett med tre (3) hål. I detta tredje hålet kan man skicka ned ett dräneringsrör som man sedan drar till husets ordinarie dränering.

Tekniskt sett är det möjligt, men inte något att rekommendera. Först och främst krävs det ett servitut och avtal för anslutna användare. För att tillgodose det ökade energibehovet, måste brunnen dels bli avsevärt djupare och dess diameter måste ökas, vilket inte alltid är ekonomiskt lönsamt. Vid större antal användare får man överväga om separata anläggningar (ett för varje hus) eller någon form av gemensam "värmecentral" är den mest optimala lösningen. Den vanligaste lösningen (och ofta den billigaste) är att varje hus förses med en egen värmepumpanläggning.

Installation av en värmepumpanläggning kan göras året runt. Borrning på vintern, i frusen mark är faktiskt på sätt och vis lättare, då borrkax inte flyter ut över gräsmattan i samma omfattning som på sommaren. Dessutom är risken för att riggen skall skada gräsmattan/marken mindre, däremot är grävning och installation av kollektorslangen mera arbetskrävande. Man borrar inte vid sträng kyla.

Vanligtvis placeras värmepumpanläggningen i husets befintliga pannrum, ett källarutrymme eller grovkök. Kollektorslangarna måste då dras igenom husväggen, gärna under marknivån. Med lämplig borrmaskin (slagborr eller diamantborr) borras genomföringshål i husgrunden (källarmuren), vilka efter installationen tätas med expanderande fogskum. Det är viktigt att det tätade genomföringshålet inte släpper in någon fukt med skador på husgrunden som följd. Alternativt kan en ventilationstrumma användas.

Vanligen förläggs kollektorslangen ca 50 cm under markytan. Eventuell tilläggsisolering av slangen utförs normalt endast på den kalla delen, d v s den som leder kollektorvätskan från huset till brunnen. Som isolering kan exempelvis s.k. markisolering som läggs ovanpå slangen användas.

Ett seriöst borrningsföretag skyddar både gräsmattan och huset så att dessa inte skadas i onödan. Som kund får du förbereda en körbar väg för riggen - räkna med minst 2 meters bredd. En rigg under arbete behöver arbetsyta på ca 3 m x 4 m - dels för att ställa upp riggen och för att borrarna skall kunna röra sig fritt runt om maskinen. Även om många företag skyddar området närmast riggen med presenningar, får du räkna med avtryck i gräsmattan och en del "lervälling" runt själva borrhålet. I övrigt skyddas husfasaderna med presenning för att undvika stänk och minimera dammbeläggningen på fönstren m.m. Moderna borriggar drivs med tryckluft från en kompressor. Du får räkna med en hel del buller under arbetsdagen. Det tar ungefär en dag att borra ett genomsnittligt borrhål under normala förhållanden.

Ja, det kan man, under förutsättning att det fylls med något material som säkerställer kontakten mellan kollektorslangen och berget. Man kan använda borrkax, bentonit (en typ av naturlera), kvartssand osv. Materialet skall ha så hög värmeledningsförmåga som möjligt. I Sverige finns det knappast några områden där borrhålen är helt torra - efter en viss tid fylls de med vatten. Men om ett borrhål är helt tätt och inget vatten kommer in i det, då vattenfyller man det manuellt. Ett tätt borrhål släpper inte heller ut något vatten och borrhålslocket begränsar avdunstningen till ett minimum. Vanligen kontrolleras borrhålets täthet och grundvattennivån genom att fylla på vatten ända upp till markytan. Efter några dagar stabiliseras vattenytan på det djup som anger grundvattennivån.

Generellt sett går det bra. Det finns dock ett par viktiga aspekter som måste beaktas. I en dricksvattenbrunn monteras vanligen en dränkbar pump nära brunnsbotten - i en energibrunn löper kollektorslangarna från marknivån nästan ända ner till botten. För att båda systemen skall få plats krävs det borrhål av något större diameter än vanligt. När värmepumpanläggningen är igång, avkyls vattnet i brunnen, vilket i sin tur leder till att det åtgår mera energi för att värma upp detta vatten, exempelvis för dusch eller matlagning. Det betyder att en del av den energivinst man får i sin värmepumpanläggning försvinner. En annan viktig faktor är förändring av borrhålets aktiva djup. Då vattennivån i brunnen sänks i samband med vattenuttag (i samband med bad), minskar den aktiva borrhålslängden, vilket direkt påverkar tillgången på värmeenergi. I brunnar med låg tillrinning kan detta resultera i avsevärd sänkning av systemets kapacitet. Slutligen kan ett praktiskt problem nämnas. I en kombinerad dricksvatten-/energibrunn monteras kollektorn så att den hänger fritt ovanför pumpen, för att inte skadas av pumpens rörelser. Vid pumphaveri måste kollektorn tömmas på kylvätska och lyftas upp innan pumpbyte kan ske. Det för med sig att hela kollektorinstallationen måste göras om, kylsystemet fyllas på nytt osv. Hela denna procedur ökar naturligtvis risken för att skada kollektorslangen.

Anläggningar för uppvärmning av exempelvis stora villor, skolor och industrier måste kunna leverera stora mängder värme. Eftersom borrning ner till stora djup är kostsam och tekniskt sett mera krävande, borrar man flera grundare hål. Det är viktigt att hålen inte placeras för nära varandra – vanligen rekommenderas minst 20 meters avstånd mellan två hål. För tätt placerade energibrunnar "stjäl" energi från varandras värmeupptagningsområden och följaktligen inte kan leverera den beräknade energimängden. Om man inte klarar 20-metersgränsen på markytan, kan lutande hål borras (så länge de hamnar innanför tomtgränsen) – borrhålen lutas då från varandra (i solfjädersform) så att medelavståndet mellan borrhålen är minst 15-20 meter (avståndet mellan borrhålens resp. mittpunkt). Dimensionering av s.k. flerhålssystem är mera invecklad då man måste ta hänsyn till hålens inbördes läge. Vanligen rekommenderas flerhålsborrning om dimensioneringsberäkningarna pekar på att ett borrhål med djup överstigande 200 meter.

Grundare borrhål än rekommenderat djup får aldrig borras - borrhålet kommer helt enkelt inte att kunna leverera den mängd energi som anläggningen kräver och det föreligger risk för frysning. Naturligtvis kan man borra djupare hål, men det är inte nödvändigt för säkerställande av anläggningens funktion. Däremot rekommenderas att borrhålets djup ökas med ca 20-25% jämfört med standardvärde, då pumpen skall ingå i ett s k lågtemperatursystem (exempelvis golvvärme). I dessa system arbetar värmepumpen effektivare vilket innebär snabbare borttransport av energi från borrhålet. För att motverka nedkylningseffekten rekommenderas djupare hål, vilket innebär att värmen från berget snabbare flödar in i borrhålet.

Borrhålets djup beräknas utifrån värmepumpanläggningens storlek och bergets värmeledningsförmåga - ju större värmepump desto djupare borrning och/eller fler borrhål. Ett borrhål kan, utan att förlora sin funktion som energikälla, avge en begränsad mängd värme - en vanlig uppskattning är ca 10 - 40 W (watt) per meter borrhål. Den som levererar din värmepumpanläggning (eller tillverkaren) skall räkna fram borrhålsdjupet för just den modell av pumpen som Du har beställt/blivit offererad. Det är viktigt att det s.k. aktiva borrhålsdjupet anges i offerthandlingarna. Aktivt borrhålsdjup är den del av borrhålet där kollektorn har kontakt med det omgivande bergmaterialet via exempelvis vatten, bentonit eller annat värmetransporterande medium. Vanligen är det vatten (grundvatten) i energibrunnen som fungerar som energiöverförande medium. Det totala borrhålsdjupet får du då fram genom att lägga till avståndet från markytan till grundvattennivån. (Det är det totala borrhålsdjupet som ligger till grund för beräkning av borrningskostnaden.)

En värmepumpanläggning kopplat till ett borrhål sänker naturligtvis temperaturen i borrhålet. Men sänkningen kompenseras av att energi flödar in från bergmassivet. Man räknar med att temperaturen stabiliseras efter ca 5 år och blir några få grader lägre än före borrningen. Det viktiga är dock att din värmepumpanläggning inte bortför mer värme än det som tillförs borrhålet. Är anläggningen rätt dimensionerad, kommer borrhålet att kunna leverera värme för all framtid. Det är alltså viktigt att dimensioneringen av anläggningen görs korrekt så att man får fram rätt borrhålsdjup. Vanligen räknar man med att energiuttaget kan ligga på 10-40 W/m (per meter borrhål) vid kontinuerlig drift. Ju längre norrut desto lägre energiuttag kan göras utan att riskera frysning av borrhålet.

Borrhålets djup bestäms av hur mycket energi du måste utvinna för att värma ditt hus. Ju mera värme som behövs, desto djupare måste borrhålet bli. Avståndet från markytan till fast berg påverkar naturligtvis det totala borrhålsdjupet. Först måste man borra igenom jordlagret - den delen av borrhålet fodras med stålrör, vilket skall drivas minst 2 m in i det fasta berget. Energibrunnsnormen föreskriver dessutom att foderrören måste drivas ner minst 6 meter ner från markytan (se vidare Energibrunnsnorm 97). Foderrörsborrning är den dyraste delen av borrningen. Har du exempelvis 8 meter till fast berg, krävs det minst 10 meter foderrörsborrning. Därefter fortsätter man med bergborrning tills det nödvändiga borrhålsdjupet nåtts. Det är din installatör som räknar fram borrhålsdjupet med hänsyn tagen till ditt energibehov och värmepumpanläggningens specifikationer.

För att komma ner till berg måste man först borra igenom jordlagret, som är ca 7 m tjock (medelvärde i Sverige) och kan variera i olika områden.

Berg finns det överallt, men på många ställen måste man borra sig till det. Generellt sett finns det två sorters berg vi kan nå på detta sätt - urberg eller sedimentärt berg. Såväl urberg som sedimentärt berg kan användas för utvinning av värmeenergi, men de har olika värmeledningsförmåga. I praktiken betyder det att man borrar djupare i sedimentärt berg jämfört med urberg för att kunna utvinna samma energimängd.

Borrkax är det material som kommer upp till markytan i samband med borrning och består följaktligen av samma material som de genomborrade geologiska formationerna. Oftast liknar det en gyttja full med blandat grus, sand och vatten. I stället för att frakta bort kaxet, kan det med fördel användas som utfyllnadsmaterial på tomten eller jordförbättringsmedel i den egna trädgården. I vissa länder återfyller man borrhålen med kax efter att ha installerat och vätskefyllt kollektorslangarna. Varje kommun har regler för hur borrkaxet skall hanteras.

Det är byggherrens ansvar, d.v.s. villaägarens. Det brukliga är att installatören hjälper Dig med detta men det är villaägarens ansvar att se till att så blir gjort!

Vi rekommenderar minst 30 m mellan vattenbrunn och energibrunn (främst med risken för hydraulisk kommunikation).

Bra fråga som inte har något givet svar. Samtliga tillverkande företag har sitt eget beräkningsprogram och detta är en förklaring till de olika borrdjupen. En annan, mycket otrevligare förklaring, är att man konkurrerar med borrdjupet. Det finns dock ingenting som är mer dumt än att borra för grunt. SVEP har tagit fram ett för branschen gemensamt beräkningsprogram, PRESTIGE, som alla energirådgivare i landet har. Är Du tveksam till borrdjupet så kan Du vända Dig till dem, eller kontakta SVEP.

Det är helt enkelt ”Kriterier för utförande av energibrunn i berg”. Försäljningen av energibrunnar för värmepumpsanläggningar har ökat markant under de senaste åren. Den ökande andelen energibrunnar kan innebära ett hot mot naturresursen grundvatten och således även kommunal och enskild grundvattenförsörjning om inte vissa försiktighetsåtgärder vidtas vid anläggningen av energibrunn. En bristfälligt utförd energibrunn kan även medföra bekymmer för energibrunnsägaren t.ex. i form av påverkan av egen vattenförsörjning eller bristfälligt fungerande värmepumpsystem p.g.a. av läckage i kollektorslang etc. SGU/Göran Risberg har fått i uppdrag att sammanställa de krav som bör gälla för att säkerställa en väl fungerande energikälla till kunden samt minimera riskerna för påverkan av naturresursen grundvatten vid utförande av en energibrunn. Då teknik och förutsättningar förändras och utvecklas kommer normbrunnen revideras årsvis. Beställarna är Geotec, Avanti och SVEP.